debatt

Det här är ett svar på Pocahontas inlägg om fildeling.


Teknikens utveckling är oundvikbar, så vad händer när hemmabio systemen utvecklas och blir mer tillgängliga för "proletärerna", HD till exempel. Det jag snarare skulle vilja säga som anledningen till att man fortfarande går på bio är en känsla även om tekniken som för tillfället är tillgänglig på biograferna också väger in.

Det hela faller och står på att det fortfarande finns de som betalar för musik, spel och filmer. Vi fildelare lever på dem kind of, det är bara en del av befolkningen som betalar för hela. För att ta det till det extrema; INGEN betalar för musik, spel eller filmer. Vad händer då? Visst tjänas det pengar på mer än försäljningen men hur påverkar det musikerna. Sen är det också så att om folk fortsätter betala samma priser för musik, spel och filmer kommer ingenting att förändras. Fildelning är ett sätt att protestera mot just att det är fruktansvärt höga priser för något så naturligt mänskligt behov som musik ändå är. Det Radiohead gjorde är sjukt bra, mer sånt.

Sen håller jag helt med om att de "stora" kan gå och gömma sig i en mörk och fuktig källare så giriga som de är. Men det finns de "små" som även de förlorar på nedladdning. Jag själv i egenskap av fotograf förstår tänket med att inte få någonting för sina verk trots att de används. Här är jag ambivalent som få. Jag kan inte tänka mig en värld utan nedladdning men hur ser världen då ut om man inte har respekt för individens rätt till det man själv har skapat.
Det är lätt att göra det till en kamp mot multirika som SONY och Britney Spears medan det är en annan sak när man tar in de fotografer och musiker som försöker försörja sig på till exempel sin musik och lever knapert och i stor konkurens dagligen med osäkerheten om huruvida de har råd till nästa månads hyra och mat. Jag håller även med helt om att nedladdning främjar de "små"s spridning och att man i led kan tjäna på det.
Kampen mot de "stora" ser jag som rättfärdigad i och med att jag anser att deras förmögenhet är större än vad någon människa har behov till. Man skall icke leva över sina behov, det är när man gör det som man tar av någon annans behov, en utjämning i världen är av nöden. Frågan är; ska våra kamrater och medkämpar i den kampen råka illa ut på vägen, de som bara försöker sträva efter att uppnå sina behov. Det är här jag är ambivalent. Kampen måste föras men det är extremt viktigt att det inte blir en allmän kamp utan att man ser detaljerna och individerna i marginalerna också. Hur kan kampen föras utan att man på samma gång fråntar de "smås" rätt till överlevnad?
Ytterligare en sak som gör mig ambivalent är att jag generellt anser att man inte kan få allt, att vissa kanske måste stryka med för "the greater good" vilket kan kännas sjukt "nazi-like" men jag menar att för att bekämpa de "stora" och i del även kapitalismen så kan inte alla komma ut som vinnare. Det är en fysisk omöjlighet om man inte ser på det långsiktiga perspektivet som är en bättre värld.
Och det är något jag ser det som, kampen handlar inte bara om fildelning, så mycket, mycket mer, utan även vad det är för värld vi vill ha. I allt man tar ställning till tar man ställning till vad för värld man vill leva i.

I den bästa av världar skulle människorna jobba gratis och inte sträva efter pengar som det högsta goda utan till exempel byta tjänster med varandra. Vi är en jävla bit därifrån för tillfället vilket gör att man måste ha en inkomst. Så musiker and the rest måste få cash. Du får utveckla hur du menar med att det är deras yrke. Ja, det är det, är det därför okej att ladda ner deras verk gratis? Även om de får pengar för annat också så är försäljning fortfarande en del av deras inkomst om jag inte är helt ute och cyklar?


M

ursäkta mig, jag ska bara gräva fram min spark, ursäkta, kommer snart

"Det är inte bolaget det är fel på, det är systeemet."

Sagt av Yonatan G, my man, men han vill poängtera att han inte längre står för sitt citat då han idag fyller byxmyndig tänkte jag skriva, men det är något lite mer signifikant än det, eller kanske inte. Jag menar, nu kommer vi ju till en djupt filosofisk fråga, är alkohol eller sex viktigast? Jag vill ha ett svar på detta antingen i kommentarerna eller via sms Yonte!

Nåya, grattis på 20-årsdagen Mr. Trance!

Ja, jag vet, jag hade kunnat ta något som såg bra ut, men det hade inte varit lika kul då, eller hur?



Fortsätt leva väl!
M

nörd

Sitter precis och lyssnar på Vetenskaps radion i P3 medan jag chillar lite med hiragana. Där berättar dom att det finns nya rön som säger att det inte bara är människor som har en känsla för vad som är rätt och fel. Även svansapor kan ha denna känsla. De kan till exempel neka mat om de känner att någon annan blir negligerad mat samtidigt.
Men är det inte detta som filosofiskt har skilljt oss från djuren, vår känsla av rätt och fel? Hum.. mycket spännande. Nu skulle man haft Spiridoula (filosofiläraren på gymnasiet) i närheten att diskutera med. Ack ack.

nature nostalgia [lillefotgoesNorrbotten]

När jag satt på tåget upp till Norrbotten nu i måndags morse och såg solen gå upp över ett helt snötäckt landskap insåg jag till fullo att jag aldrig kommer lämna Sveriges sköna vidder för alltid. Det finns inte på världskartan så att säga. Så ni som kommer sakna mig när jag är i Soluppgångens land, frukta inte!

Nu har jag nästan aklimatiserat mig till det nordligare klimatet (har i alla fall nailat dialekten ganska jävla bra om jag får säga det själv) där vi har temperaturer mellan -27 och som bäst -9. Helt slutkörd är man, som om jag gjort hur mycket som helst under dagarna när jag in fact gör så sjuuukt mycket mindre. Pratade med modern om det igår, hon sa att jag verkade "ha det busy" som hon uttrycker sig för att vara i Norrbotten. Men om man jämför med en vanlig dag för mig är det här ingenting, jag upprepar INGENTING. Som jag flänger hemma alltså.. ^^
Det känns som att dagarna har färre timmar här uppe. Man måste som inte göra någonting alls för att mormor och Moster Gerd (AHA! tänker ni, Mys mamma har inga systrar! Och så är det men; mormors syster Gerd --> Moster Gerd) ska säga, "Jo nämen, gå du och vila", "Nej nej, inte måste du handla idag, det är ju så kallt, gå du och vila". Och jag sover och sover och ändå är jag trött. Luften är för bra. *lulz*
Att inte klämma in mer än vad som egentligen är fysiskt möjligt under dagen med vänner och jobb och annat flumm känns konstigt. Jag känner mig nästan lat. Jag undrar om det här över huvud taget skulle fungera i Stockholm, TEST TIME! Nä, jag vågar inte. Måste vänja mig vid att plugga dygnet runt och ändå hinna socializeren inför Japan!

Mormor håller på att förbereda middagen nu (!) och om ungefär en halvtimma kommer yngsta kusinen Emma förbi, kanske blir det blåbärssoppa..? *slickar om läpparna*

Och just det! I år är det hundra år sen vår familj flyttade in på Åkerivägen i Risögrund (för övrigt byn där jag residerar atm). Moster Gerd bor där fortfarande och jag tycker det är råballt. Mad props till vår familj!

copyright My Ossianson

Lev väl gott folk, one love
M

what will become of the world?

Jag kan hålla med folkpartisten Birgitta Olsson i dagens utrikesdebatt om att det från vänstern och (detta har ju hon ingen aning om) även från min egen sida känns som politiskt korrekt att förhålla sig anti-Amerika. Det känns som ett naturligt utfall om man känner skräck för att bli styrd och manipulerad av intressen som man inte känner till eller vet något om.
Därför blir jag rädd när tidigare nämna folkpartist nämner att Amerika har räddat demokratin vid tre tillfällen, första och andra världskrigen men även under kalla kriget. När det finns indicier till att Amerika själva har skapat motsättningarna som gjort att de lagt sig i krigen.
Det är läskigt att ha en sådan stormakt någonstans överhuvud taget i världen. Skrämmande och mardrömsframkallande. Blev "räddningen för demokratin" något som Amerika själva bestämde, hur de ville ha det eller den faktiskt optimala lösningen för demokratin? Är det demokrati när en stormakt kan domdera hursom?

Jag hoppas liksom många, många andra runt om i världen att Barack Obama kommer att ge nytt förtroende för Amerika, som faktiskt skulle kunna uträtta stordåd, för just nu har jag inte mycket.


Lev väl
M

Step by step

Ett stort massivt kliv till Japan är precis i minutrarna taget.. Biljetten bokad till Kinisland som Pocahontas skulle sagt..
Den 24 mars klockan 18.05 lyfter jag från Arlanda och 20.00 dagen efter landar jag i Osaka, KIX. Nästa storkliv blir att kirra hur fan jag ska ta mig från Osaka till Kyoto och sen hur fan jag ska sova när jag kommer fram till Kyoto eftersom att som jag förstår det så kan man inte "checka in" när som helst. Waay iaf..

Nu äre tagga till för kvällen alltså, och det kommer inte vara svårt för fem röda ören!


One love
M

The light

Ibland kan jag önska att jag hittar kärlek som det var förr, när allt var vackeränglar, sockerdricka och känslor på ett annat sätt. Så ungt och naivt men så rent. Då dikterna dominerade. Det var Saosin och Håkan Helltsröm, Thåström.
Frågan är om jag kommer vara nöjd med kärlek där detta inte finns med i liten skala? Det här skulle jag tro är lite som folks variant av att det alltid måste finnas spänning i förhållandet. Och kanske är det därför jag inte kan släppa honom ordentligt? Skulle jag kunna vara tillsammans med någon som inte förstod det vackra i dikterna? I den melankoliska kärleken?

Kärlek borde väl vara värd väntan även om man inte skriver dikter, även om de inte alltid förstås, om man är glada i förhållandet. Om man kanske inte kan hitta den där riktiga inspirationen till att skriva dikter som jag gjorde förr. Att inspirationen kanske inte är baserat på något som faktiskt är verkligt. Min kärlek till det melankoliska kanske är nostalgi. Jag kanske vill hitta till känslan som jag hade då, när livet var underbart fast på ett annat sätt.

Ett som är säkert att jag inte är lika sårbar och mottaglig för detta längre. Jag skulle inte klara av att vara i ett förhållande som är baserat enbart på den melankoliska kärleken eller ett destruktivt förhållande. Det är helt enkelt inte jag längre. Jag är för glad, mår för bra. Det som är med melankolin i kärlek är att den behöver inte vara destruktiv. Och utan den, är det verkligen kärlek då?


M

eufori

Saknar nattens rejv. Saknar känslan som musiken kan framkalla. Fast sakna är fel ord, jag längtar inte tillbaka, jag längtar fram till nästa gång, nästa dans. Jag vill dansa, dansa utan krav. Kunna blunda och känna.



I miss this nights rejv. I miss the emotions that music can bring out. But missing is the wrong word. I don't want to look back, I loo forward to the next time, the next dance. I want to dance without any demands. To be able to close my eyes and feel.


M

Go go congratulations!

Grattis grattis till min homeboy Josefine som idag blir lika stor som jag, fast ändå inte!



Congrats to my homeboy Josefine that's one year older today!